Öppettider idag

John Scott: 11.30 - 02.00
Se alla öppettider »

Adress

Södra Hamngatan 2
Tel: 031-80 75 50031-80 75 50
Hitta hit / Karta

Lunchmeny
Boka konferens

Näcken

Expressivt, explosivt och energifyllt är ord som beskriver denna lokal.
Här finns möjligheternas möjlighet att få igång en kreativ workshop med kollegorna.

Max antal: 25 pers
Mått/Storlek 3,80*6,20 (24m2)
Utrustning: Projektor, högtalare och Wifi

Läs mer

~~
”Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö.”


När Ernst Josephson uttalade dessa ödesmättade ord tidigt i sin konstnärskarriär förutsåg han kanske sin betydande plats i den svenska konsthistorien. Men Josephson var en konstnär som kom att uppleva en själslig berg-och-dalbana med stunder av den mest fantastiska kreativitet liksom av svårmod och förtvivlan. ”Näcken” är förmodligen ett av Josephson mest kända verk, men var då hans mest omstridda. En version av Näckenmotivet, ”Strömkarlen”, refuserades på vårsalongen i Paris, och samma år på opponenternas utställning i Stockholm fick han utstå svidande kritik och målningen gjordes till åtlöje. ”Han ser ju ut som om han ville kräkas”, sa en åskådare. ”Naturligtvis” fräste Josephson, ”vill han kräkas, då herrn ser på honom!”


Pontus Fürstenberg fick tavlan i gåva av konstnären Wilhelm von Gegerfelt. Förutom integritet när det gällde det egna konstsamlandet hade Pontus dock fingertoppskänsla för den allmänna smaken och friden. Istället för att ställa ut målningen i sitt planerade galleri på Södra Hamngatan placerades den således i en garderob…


I detta expressiva rum möter vi det fria och gränsöverskridande skapandet speglat av konstnärssjälens geni som ibland gränsar till galenskap. En plats för temperament och kreativitet inspirerad av Ernst Josephsons fantasivärld och skaparkraft som har förbryllat, förargat och förtrollat generationer sedan 1882.

Näckentemat var under flera år centralt i Ernst Josephsons konstnärskap och en källa han regelbundet hämtade inspiration och skaparkraft ur. Motivet kom till i en tid då konstnären balanserade mellan sin fantasivärld, en envis skaparlusta och en brinnande kamp för ett nytt friare måleri.

”Näcken” kan ses som en symbol för det farliga och lockande i naturen, men även för konstnärens ensamhet och utsatthet. Konstverket blev enormt betydelsefullt för senare modernistiska konstriktningar under 1900-talet och är idag ett nyckelverk i svensk konsthistoria.

Den svårmodige konstnären fann dock ett starkt stöd hos makarna Fürstenberg. Ernst Josephson fick en särskild ställning hos mecenatparet tack vare sitt släktskap med Göthilda Fürstenberg och var den enda i umgänget kring Fürstenbergs som fick dua de båda makarna. Breven till Pontus börjar ofta med ”Käre Broder Pontus!” och avslutas med den vänskapliga signaturen ”Joseph”. År 1883 firade han julen med Göthilda och Pontus i Göteborg och beskriver den nära relationen i ett brev till sina systrar: ”Mitt värdfolk i Göteborg har verkligen varit så mot mig som man endast i drömmen kan träffa vänskap och tillmötesgående av främmande människor”.

Av sina konstnärsvänner tecknas han mot slutet som en svårt sinnessjuk man med andliga psykoser och en vilja av att isolera sig från världen. Vännerna och Fürstenberg var bekymrade och engagerade sig i Josephsons tillstånd men utan att mycket kunna göra åt denna konstnär som slöt sig alltmer inom sig själv. Redan 1872 hade Josephson identifierat sig med det ensamma sagoväsendet Näcken. Denna egensinnighet uppenbaras på ett nästan övertydligt sätt i Näckenmålningarna som alltså blev brutalt kritiserade första gången de visades. Kanske var den borgerliga publiken ännu inte redo för ett så expressionistiskt måleri med en energi lika fylld av galenskap som fantasi som genialitet. Kontrasten till Richard Bergs trygga sinnesnärvaro och stämningsmåleriet i ”Nordisk sommarkväll” tycks djup som en skogstjärn.

Ernst Josephson var även ett vältaligt och engagerat ombud för opponentrörelsen och stred för den nya konsten. ”Låtom oss riskera och stå risken! Låtom oss en gång känna livet pulsera och vara fria herrar men inte slavar åt en slav!” uttalade han sig om Konstakademien 1884.

Prenumerera på vårt Nyhetsbrev